madeleineeeee sanningen?

Jag är väldigt impulsiv och spontan.
Jag får ganska ofta nya idéer som jag inte tänkt över med ändå vill genomföra.
Ibland är det realistiska idéer och ibland är dom helt tokiga.
Men nu de senaste veckorna har jag börjat tänka på vad som egentligen är realistiskt och inte.
Allt är väl realistiskt, bara man kämpar och vill, eller??
För drömmar är väl till för att uppnås... och dom är ibland orealistiska. Men varför har man drömmar om dom inte ska uppnås?
Frågan är väl om man ska leva i nuet eller om man ska leva för framtiden.
Jag tror det är det som avgör om det är realistiskt eller inte.
Jag och A har bestämt att vi ska åka till Asien nästa höst/vinter..
men nu har jag kommit på att jag vill åka till Australien och luffa runt och småjobba.
Vi kan ju göra båda.. eller hur?
På ett sätt vill jag det här för att det alltid är något jag velat göra. Har hört hur alla andra snackat om hur kul det är, sett bilder osv.
Och på ett sätt vill jag göra det här för att jag vill överbevisa alla att jag visst kan! Att jag klarar av att vara borta... jag klarar mig utan att ha familjen runt mig hela tiden.
Tror många tvekar på mig efter mitt avbrutna usa år. Jag skiter egentligen i vad ni tycker... jag är nöjd med vad jag gjort!

Men om jag åker bort nästa höst så kan jag ju inte börja plugga.
Gör det något då om jag skjuter upp det? Jag vet ju ändå inte vad jag vill plugga (står mellan 4 saker). Om jag får åka iväg sådär kanske jag blir lite klokare och mognare och kommer på vad jag vill göra.
För just nu vill jag göra allt.. men det går ju inte. Börjar även jag inse.

Och det här med att flytta hemifrån. När ska man göra det egentligen?
Jag har blivit frågad om jag vill flytta ihop med J till en hyresrätt.
Självklart vill jag det! 
Vi har snackat och snackat och snackat om det... och har kommit fram till att skillnaden kostnads mässigt inte blir så stor. Jag betalar ju ändå hemma här och köper mitt... och vi har allt vi behöver om vi skulle flytta.
Enda skillnaden är att jag/vi skulle behöva betala mat själva. Men helt ärligt.. alla som känner mig vet att jag är för lat för att laga mat själv. Skulle ändå bara bli makaroner (och köttbullar om jag orkar) med ketchup.
Inte nyttigt jag vet.. men sån är jag.
När jag var ensam här hemma två veckor i somras, bjöd Jossans pappa tillslut in mig till dom på middag.. så jag äntligen fick äta riktig middag! haha!
Men hur kul är det egentligen att laga mat åt dig själv? Hur många gör det seriöst?
Och hur som helst kommer jag ju ändå inte vilja bo hemma hela tiden när jag pluggar (eftersom att jag faktiskt vill plugga sen). Den linjen är på 4 år.. och så ska jag jobba ett år nu. Jag vill faktiskt inte bo hemma i 5 år till!
Vad förlorar jag då på att flytta nu? Nu när jag jobbar och har pengar...
Sen när jag börjar plugga så kommer jag inte ha råd att flytta (om jag inte redan gjort det). Det är inte mkt pengar man får från csn. Då är det bättre att göra det nu.

Det är mkt tankar just nu kan jag lova.....
någon som har ett bra råd???