madeleineeeee sanningen?

Har precis kommit hem från jobbet på ungdomsgården.
Idag bakade vi chokladbollar och pratade massa....



Tänk när man själv var i den åldern, 13-16 år ungefär...
vilka tankar, bekymmer, puberteten, funderingar, kärleks-kill problem man hadel.. massa saker att få svar på.
Hur många hade egentligen en riktigt bra förebild då?
Som man kunde fråga om allt?
(förutom mamma och pappa såklart..... men alla kanske inte kan eller vill prata med dom)
Det är inte många som har det.
Jag är jätte glad att jag alltid kunnat prata med mamma och pappa om allt. Vad det än vart har jag kunnat gå till någon av dom. Jag har haft äldre (inte gamla.. men äldre än mig iaf) kusiner som ställt upp och pratat. Jag har haft bra lärare som man kunnat gå till.
Det är jag grymt tacksam för idag.

Det är en av orsakerna till att det är så otroligt kul att jobba på en ungdomsgård... man kan ställa upp som den förebilden många inte har. Dom kan komma till en och prata.
Riktigt roligt att höra hur dom verkligen kan och vågar öppna sig....

Jag är dock riktigt glad för att tonåren är över... haha, usch vad jävlig man måste vart. Stackars mamma och pappa ;)