Tankspridd..
Usch, nu sitter jag har med nasblod igen!
Mamma och pappa sager alltid att nar jag bloder nasblod beror det pa att jag tanker for mkt! Antar att dom har ratt..
Har tankt en hel del senaste veckan. Vet egentligen inte pa vad.. for det kanns som om jag vet varken ut eller in just nu.
Har nog tankt pa allt, meningen med livet, karlek, framtiden, vad jag vill och inte vill, vad jag gor har, vad jag kan gora hemma.. exakt allt du kan tanka pa!
Men har jag kommit fram till nagot?
Nej, inte ett dugg! Bara grubblar och grubblar. Min lilla hjarna borjar inte ma bra kan jag lova!
Ta det har med meningen med livet till exempel. Vad ar meningen? Ar det att vi ska fodas, ga i skolan, traffa nagon, gifta sig, skaffa barn, ata, sova, do? Om det nu ar den enda meningen later det ju inte speciellt lockande..
En kompis sa till mig att meningen ar att man inte ska veta. Det kan mkt val stamma.. da maste val oxa odet finnas? Vet dock inte om jag tror pa odet..
Jag kom alltsa inte fram till nagot..
Ta det har med framtiden till exempel. Vad vill jag gora? ALLT! Jag vill ga en reseledar utbildning och jobba som det ett tag, jag vill ga en bartender kurs och jobba som det, jag vill ga tillbaka och jobba pa dagiset jag jobbade pa innan jag akte, jag vill utbilda mig till make-up artist, jag vill borja plugga och skaffa mig en bra utbildning (sa jag faktiskt far anvandning for mina 18,3 i betygssnitt). Jag vill bli nagon. Men vad innebar det att bli nagon och hur blir man det? Jag vill gora nagot jag brinner for. Jag har alltid havdat att det ar viktigt att tjana pengar. Att jag hellre skulle tjana mkt pengar an att ha allt for roligt pa jobbet. Men jag har andrat mig! Nar jag jobbade pa dagiset tyckte jag det var kul att ga dit varje dag. Det ar bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv! Skulle kunna borja jobba dar igen alla dagar i veckan. Men man tjanar val inte allt for bra. Men det struntar jag i just nu. Jag vill gora nagot jag brinner for. Nagot jag tycker ar kul. Men vilket av alla forslag ar det?
Jag kom alltsa inte fram till nagot..
Ta det har med karleken till exempel. Hur kan man veta nar man traffat nagon som ar "ratt"? Hur vet man att den personen ar ratt? Om man tror man hittat ratt, hur kan man veta vad personen menar och vill? Tank om personen inte vill samma sak aven fast den beter sig som att den vill samma? Hur krasen far man vara nar det galler att hitta nagon? Om man hittar nagon man tycker ar perfekt pa alla satt och vis, men har "fel frisyr".. kan det fortfarande vara ratt? Eller betyder det att han ar fel for mig?
Vill jag ens ha nagon pojkvan, nar man nastan alltid hittar nagon som ar battre? Ar karleken sa bra och nodvandig som man tror? Jag tror pa nagot satt att jag har blivit "radd" for karlek. Jag slapper inte in manniskor i mitt liv.. jag har en mur som man inte kan passera. Jag kan inte slappna av pa samma satt som nar jag sitter med Camila och pratar strunt. Varfor? Betyder det bara att jag inte hittat ratt?
Jag kom alltsa inte fram till nagot..
Ta det har med vad jag gor har till exempel. Vad gor jag egentligen har? Jag borde verkligen inte klaga, jag har allt man kan be om! Familjen ar underbar, barnen ar underbara, stallet ar underbart, man har nastan inga utgifter da familjen betalar allt... allt ar bra! Men det ar dock nagot som inte kanns bra. Kan inte satta ord pa det. Det ar det som gor det sa svart!
Jag ar en person som vill resa och se saker.. jag vill inte vara fast pa samma stalle och bara vara med mitt "svensson-liv" (ta inte illa upp pa namnet eve.. haha). Sa jag ar jatte glad over att jag tog steget och flyttade till USA. Jag ar jatte stolt over att jag vagade gora detta sjalv. Men ar det ratt satt for mig att gora det pa? Pa nagot satt kanner jag mig mer "fast" nu an vad jag gjorde hemma i Sverige. Jag vill inte gora det. Men om jag skulle byta familj, tank om det blir samre.. For jag har det verkligen jatte bra nu sa risken att det blir samre ar stor! Men om det skulle bli battre, jag menar om kanslan skulle forsvinna? Om jag skulle aka hem, tank om jag skulle angra mig? Om jag skulle stanna, tank om det skulle vara nagot som kanns fel resten av aret.. sa som det gor nu? Skulle det vara ett misslyckande att aka hem? Jag tyckte det forst.. men jag har andrat mig. Nej, det skulle inte vara ett misslyckande. For jag vagade ta det steget som jag vet att manga hemma vill ta.. men inte vagar! Jag har provat pa! Skulle alla andra manniskor tycka det var ett misslyckande? Men ska jag verkligen lyssna pa och bry mig om vad andra tycker? Spelar det nagon roll? Det ar val mitt liv och min vilja? Ingen kan val saga at mig vad jag tycker och tanker?
Jag kom alltsa inte fram till nagot..
Ta det har med vad jag skulle gora hemma till exempel. Vad skulle jag gora dar? Det var det jag ville komma bort fran. Ska jag ga upp och ner for Lavretsbacken pa vag hem dag ut och dag in som jag gjort i 20 ar? Ska jag ga ut och ranna runt i Stockholms uteliv som jag brukade gora nastan varje helg men som alltid ser likadana ut? Men man ar val bara ung en gang? Hur manga av er gamla ravar festade inte nar ni var 20? Eller ska jag skaffa mig en lagenhet nagonstans hemma dar jag kan halsa pa mor och far nar jag vill? Jag skulle ju kunna borja plugga psykologi i Umea, vilket det var tankt att jag skulle gora.. men nagot hindra mig..
Jag kom alltsa inte fram till nagot..
Vilket djupt inlagg det blev.. bara for att jag inte gjort nagot speciellt under dagen som jag kan skriva om. Nej usch, jag maste verkligen forsoka sluta grubbla over och tanka pa allt. Man mar inte bra av det!
Filosof kanske skulle vara ett jobb for mig?
Det är vägen jag valt,
min förtröstan långt bortom orden,
Som har visat en liten bit,
Av den himmel jag aldrig nått..
Jag vill känna att jag lever,
All den tid jag har,
Ska jag leva som jag vill..
Jag vill känna att jag lever,
Veta att jag räcker till..
Jag vill vara mig själv.
Vill inte att någon ska rätta mig,
och säga hur jag ska vara.
Men vem är jag?
