Jobbig och konstig sjukdom
Har vart har i snart 7 veckor.
Forsta gangen utan familj och vanner sa lange!
Jag vet, 7 veckor ar ingen evighet. Tank nar nar du flyttar hemifran (vilket jag gjort for ett tag) da ska du vara utan familjen hela tiden. Sjalvklart kan du halsa pa nar du kanner for det.. for du ska vara snall och halsa pa din mamma ;)
Men det har ar en annan sak an att flytta hemifran.. jag kan inte halsa pa dom nar jag vill och kanner for det. Vi har ett helt hav emellan oss! Nastan andra sidan jorden! Jag kan inte ringa mina kompisar nar jag vill bara for att prata.. jag kan inte aka over och bara kolla pa en film och ata godis om jag kanner for det... Jag kan inte aka hem till syrran en kvall och ata middag och snacka skit.
Det gar inte.. och jag saknar det jatte mkt!
Alla sager att "ett ar gar fort, det ar ingen fara. Du kommer vara hemma innan du hinner blinka. Inget hinner handa har hemma medan du ar borta".
Det ar latt for andra att saga.. men da vill jag fraga er:
Har ni nagonsing gjort nagot som detta? Har ni vart i denna situation? Har ni lamnat allt hemma och akt ivag ensam ett ar for att bo hos en frammande familj? Har ni lamnat er familj och vanner ett ar sa ni knappt kan prata med dom?
Om ni kan svara pa det sa blir jag glad. Jag kanske ar jatte lojlig. Men det ar bra mkt svarare an alla tror.
Visst, jag trivs jatte bra har. Det ska vi inte krypa under bordet med.. for jag trivs verkligen!
Men det kanns himla ensamt..
Ar ett ar vart det?
Att aka ivag och kanna mig ensam.. eller ar det vart att vara hemma och fortsatta som vanligt, leva livet medan jag ar ung?
Alla sager: "Ge det en chans, du har bara vart dar 7 veckor."
Men hur lange ar en chans?
Jag jar iaf provat pa nu.. det har kanske inte var nagot for mig? Eller ar det hemlangtan som talar?
Jag vet inte langre...
Dont make that misstake
You will cry
Your heart will breake.
No, don't make that misstake
You'll regret
the steps you take.
gumman.. hoppas det blir bättre, för din skull. miss you
Älskade vän... Jag kan förstå dig till en viss del, dock inte helt. Jag flyttade till en helt ny världsdel när jag var liten, visserligen inte ensam men det var ändå väldigt svårt att lämna precis allting bakom sig och börja om från början. Nytt språk, nya människor, nytt liv, nytt allt. Jag vet hur det känns att vara borta ifrån dem man älskar allra mest i världen. Det är tungt och svårt nu men tiden kommer att göra det lite lättare att leva med, var bara tålmodig och glöm inte att alla vi här hemma saknar dig minst lika mycket!
Ledsen att det tog så lång tid att svara på msn tidigare, vi får prata mer nästa gång. Kom ihåg att jag alltid kommer finnas där för dig när du behöver någon att prata med, det är bara att skriva.
Ta hand om dig gumman! Saknar dig!
Kramar!
>>Jossan
det kommer bli battre.. jag lovar! bara jag som ar mesig..
>>Camila
Precis, dar ligger skillnaden. Du akte inte ensam, du hade anda tryggheten med dig i din mamma. Det har inte jag. Dom ar pa andra sidan jorden..
men tack for stodet anda :) Kommer nog prata en hel del.. det behovs ;) Saknar dig!
men fan jag känner verkligen samma madde! det är så jävla ensamt, fast man är bland människor hella tiden! Man har lixom inte hittat sin plats här än och det tar nog ett tag! Allt är så jävla anorlunda och man saknar tryggheten och vardagen där hemma:) Jag fattar verkligen vad du mennar!
kram
>>Julia
Kul att du laser :) Skont att nagon forstar exakt vad man menar.. kanns som man maste vara i situationen sjalv for att verkligen forsta. Alla andra hemma har ingen aning. Tar nog ett bra tag att hitta sin plats.. om man ens har nagon har..
Hoppas dock du har det bra!!
kram
